HEJ & Välkommen till min sida.                                                            jag kommer från Luleå, växte upp i Skurholmen, nämligen på spränggatan 1, till jag var fyra år , sedan byggde far & mor ett s,k  egnahem i  området Skogsvallen, ja just där fotbollsplan finns, precis nedanför den finns ett villaområde med cirka 50-talet villor. Där växte jag upp på femtiotalet, jag och min tre år äldre syster, där fanns det en massa ungar, ja i dom flesta hus i olika åldrar.  jag minns att det fanns en fotbollsplan ute på ängen, bredvid den gamla campingplatsen ,där det idag är ett fint bostadsområde, när man gick dit , gick man förbi nordströms villan , där nere vid sjön fanns det en klappbrygga, där alla, ja nästan alla tvättade sina mattor, det var tillåtet på den tiden.Idag finns där kanotisternas hus , jättefint för dom, verkligen rätt ställe för deras idrottsutövande , närheten till en lagomt stor sjö, bredvid Lundqvists villan fanns en björk,  har besökt platsen, björken är bortatagen tyvär, där lämnade någon av oss småpojkar en barnvagnsaxel uppe i trädet och förut sågs axeln gå rakt igenom trädet , den hade nog suttit där i minst 30 år , kul tycker jag . Nedanför skogsvallens idrottsplats en bit bort fanns Folkets park och bakom den så fanns en motorcrossbana, där man körde skrotrally med gamla halvskrotade bilar, vi satt då på klintbacken och såg dessa rallyn, det var kul .Den övergick så småningom till att bli hundkapplöpningsbana, den var ett tag och så försvann den också. det kördes motorcykelcross i klintbacken också men jag tror dom fick ta bort allt på grund av oljudet. Gick man vidare efter vägen så kom man till en liten gård där det bodde en argsint liten gubbe med sin hund, när han dog så blev det ett klubbhus för brukshundsklubben i Luleå. Fortsatte man vidare så kom man till den dåvarande soptippen , där vi smågrabbar var med luftgevären och sköt råtter, stora som katter tyckte vi då i allafall, det är idag ett industriområde mitt emot högskolan, detta är bara en del av mitt minne från detta område jag växte upp i , jag och flera glada ungar i slutet av 50-talet och början av 60-talet. Många hus har fått nya ägare  Min mor avled i juni 2009, min far dog i augusti 1977. Nu har vårt gamla hem fått ny familj med nya barn i huset och i området , verkligen kul . Ni som är från Luleå, ni vet vart jag menar,  Jag har jobbat på många arbetsplatser i Luleå, och idag så tycker jag att Luleå blivit lite för mycket betongkomplex i centrala stan, det förekom lite för mycket rivningshysteri på 60 & 70 talet och jag tycker dom förstörde dom centrala delarna av stan.   Nåja jag flyttade från Luleå i mitten av åttiotalet, till Jokkmokk, för min sambo var därifrån, jag kan nog säga att det blev verkligt fina år där med ett otroligt friluftsliv med fiske och fotografering, men nu idag skulle jag nog inte tänka mig att flytta tillbaka dit trots att vi bodde där i så lång tid, vi hade ett hus i byn Vajmat, cirka en 1,5mil söder om Jokkmokk efter vägen mot Älvsbyn, där växte en av mina pojkar upp, ja även min andra son var också där rätt ofta, vi fiskade , badade, vi hade en verkligt fin tid i denna by, där jag förlorade en av dom riktiga vänner jag haft i mitt liv, han omkom i en trafikolycka mellan skoter & bil, det känndes fruktansvärt under verkligt lång tid, av dom cirka tjugo år så bodde vi i nio år i byn.  En bit in på 2000 -talet ,då vi började fundera på att eventuellt flytta söderut , jag var nog lite mer motståndare till  det än min sambo, men jag insåg att förändringar inte var så bedrövliga som man tror även om man har hunnit bli lite äldre. Vi flyttade sommaren 05 till Strömstad, den yngsta sonen bor hos mig fortfarande, han söker egen lägenhet men det är inte lätt att få i Strömstad men det tragiska blev att min sambo avled den 6/9-2010 efter en lång tids sjukdom av cancer, jag saknar henne , varenda dag så påminns man om hennes personlighet ,nåt jag aldrig vill glömma,  det känns så orättvist & tragiskt, så nu lever jag ett ensamt lungt liv ,  visst har man gjort en massa dumheter genom livet men vem är perfekt , okej jag ångrar också mycket jag gjort men det går ej att ändra nu , tyvär , så jag borde nog säga förlåt till nån , än kanske det inte är försent ,  men man får ta en dag åt gången och  nog måste vi tacka våra arbetskamrater för och det fina motagandet vi fick överallt här i Strömstad, en verkligen toppenstad att bo i, jag rekomenderar den verkligen, och hade man vetat det man vet idag så hade vi nog flyttat redan för tio år sen . Gå gärna in och skriv en hälsning i gästboken,  gör nåt bra av dagarna , man vet aldrig när du bara hör dina egna steg ,,,,så fånga ögonblicket ,,,,och minns det ,,,,,